Låter det avancerat? Det är det också!
Stockholm Top Gymnastics truppverksamhet har de senaste åren exploderat i storlek. Men det är inte bara de yngre gymnasterna som ökar i antal utan även de äldre. Dessutom har den genomsnittliga åldern höjts och karriärerna blivit längre och längre.
Amanda, Sofia, Monika och Ellen är fyra av gymnasterna i SM-truppen. Om ett par veckor ska de stå på tävlingsgolvet på SM i truppgymnastik som i år går av stapeln på SM-veckan i Umeå. Tjejerna tränar hårt och ser mycket fram emot resan, samtidigt som det övriga livet ska balanseras och skötas. Det är kanske den största utmaningen i SM-truppen. Här pratar vi självförsörjande tjejer med höga ambitioner som kombinerar jobb, plugg och socialt liv med en hög nivå av gymnastik.
Sofia, 28 år, är färdigutbildad jurist med en kandidatexamen i utredningskriminologi och tävlar förutom i gymnastik även i Motocross på SM-nivå och enduro. Ellen, 25 år, studerar praktisk filosofi kombinerat med statskunskap på Uppsala universitet och Amanda, 27 år, är utbildad civilingenjör inom teknisk fysik med materialvetenskap. Monika, 27 år, doktorerar i teknisk materialvetenskap och är civilingenjör i materialdesign.
Hur hinner ni med allt?
- Rätt planering, prioritering och mindset. Viljan att träna gympa helt enkelt, säger Sofia.
- Man får planera och prioritera. Jag har helt enkelt varit tvungen att bli klar med skolarbete innan träningarna på kvällen. Jag passade på att göra mina läxor och plugga på håltimmar och raster och stannade ofta kvar någon extra halvtimme så att jag var fri på kvällen för gympa och vila, säger Ellen.
Varför är det viktigt för dig att ha kvar gymnastiken?
- Enkelt. För att det är KUL, säger de allihop och skrattar.
- Jag hinner glömma bort att jag har en massa skolarbete kvar när jag kommer hem och det tror jag är hälsosamt. Man ska nog inte ha huvudet fyllt av skola hela tiden, säger Ellen.
- Gympan är det roligaste jag vet och en stor del av mig. Jag mår verkligen jättebra av att träna gympa och det gör mig mer effektiv både på jobbet och i övriga livet. Det har alltid varit en frizon för mig där jag kan släppa allt annat för en stund och bara njuta av att känna gemenskap, träna och utvecklas och kämpa mot olika mål. Det ger så mycket tillbaka, säger Sofia.
- Träningen gör att jag orkar med allt annat och det bidrar till en bra balans mellan jobb och fritid. Jag känner att jag fortfarande lär mig mycket, kanske till och med mer än när jag var yngre för att jag har en djupare förståelse och jag trivs så otroligt bra i föreningen, säger Monika.
Vad har du haft för utmaningar och bidragande förutsättningar?
- Utmaningen är ju att ligga steget före med planeringen och att planera smart så att både mat, träning, jobb och vila hinns med. Jag gör veckoplaner, packar väskor i förväg. Jag, Ellen och Amanda pendlar ju dessutom till och från Uppsala för varje träning så planering är verkligen viktigt, säger Sofia.
- Jag håller helt med. Dessutom är folk runtomkring viktiga. Att ens kompisar förstår att gympan tar tid och är viktig för mig. Likaså med familj och också tränare som i sin tur har förståelse för att det kommer träningar där jag inte kan komma och där jag sen också behöver ta eget ansvar i att ta ikapp det som behövs, gymma eller liknande, säger Amanda.
- Att hinna sova tillräckligt och att hinna äta bra nog är en utmaning såklart. Jag reser ganska mycket i jobbet och ofta i olika tidzoner vilket dessutom försvårar det hela. Då får man vara smart och ha med sig till exempel gummiband och löparskor men också vara snäll mot sig själv och vara nöjd med att alltid göra sitt bästa, säger Monika.
Det är häftigt att se gymnasterna i SM-truppen kombinera sin träning med ambitiösa jobb, utbildningar, livets utmaningar med socialt liv, skapandet av familjer, eget boende i Stockholm. När jag kliver in i hallen är det ändå fullt fokus på gympan och insatsen är hög. Många av SM-tjejerna är också engagerade tränare i föreningen och lägger sin lediga tid på att hjälpa de yngre gymnasterna att driva på sina gymnastikdrömmar.
Det går inte att säga annat än att jag är vansinnigt stolt. Stolt över alla individuella prestationer både i och utanför hallen, stolt över den atmosfär och kultur vi är med och skapar och över kombinationen av ödmjukhet, vilja och driv som jag möts av. Jag är också stolt över att tillhöra en förening där vilja och önskemål styr stora delen av verksamheten, där möjligheter och förutsättningar skapas för att kunna gympa hela livet och där vi stöttar med rätt medel i rätt åldrar för att alla ska kunna fortsätta.
